Som ni har kunnat läsa i det här inlägget, så har jag anmält mig till en simkurs. Det var sjätte gången idag (men femte för mig eftersom jag var sjuk en gång), och idag simmade jag en halv längd crawl! Det låter kanske inte så mycket, och är inte så mycket för en normal person, men om man tänker på att jag känner mig otroligt obekväm med vatten och alltid vill ha näsan ovanför vattenytan, så är det otroliga framsteg!

Jag hade egentligen velat simma på tisdag-kvällar, men jag var seg med att anmäla mig, och fick välja onsdag-eftermiddagar istället. Tisdag-kvällar hade kanske varit bättre, för jag är helt slut mentalt efteråt och får aldrig någonting gjort... Så idag försöker jag att sitta på universitetet istället för att åka hem, och hoppas på att på så sätt få mer gjort.

Och här är två bilder på baddräkten som jag köpte för att kunna ha på simningen, 25€ på rea - som hittat! Bikini känns lite oseriöst liksom... Har köpt mössa och glasögon också, men de får ni se nån annan gång.

Ber om ursäkt för dåligt uppdaterande, men här har det verkligen inte hänt någonting..?! Men för någon dag sen såg jag någonting stort, som jag vill att ni ska veta.

...

...

...

...

...

Numera har Lidl öppet till 21!

Och ja, jag ska bli bättre på att uppdatera här :)

Uppdatering:

Lidl var tidigare öppet till 20, och har fortfarande stängt på söndagar...

PS. Ich Lidl Dich!

Jag har verkligen haft en fantastisk helg hemma i Sverige! I fredags var jag först bara hemma och tog det lugnt, sen gick jag och Robert en tur på Järvafältet och åt picknick vid Översjön i solnedgången. När vi kom tillbaka pratade jag med mamma och pappa om deras resa till Berlin helgen som kommer.

I lördags var jag på tiomila i princip hela dagen. Jag var på plats ganska tidigt vilket var skönt. Jag hann gå runt och bekanta mig med tc samt se ungdomslaget springa till sig en elfteplats. Grattis! Grymt kul :) I damlaget sprang Helena Karlsson från BVSOK förstasträckan. Hon är en av de bästa juniorerna i Sverige just nu och jag visste att får hon till ett bra lopp så kommer hon in i täten. Jag hade varit och värmt upp en vända när jag sprang tillbaka till vårt tält för att lämna lite överdrag. Då säger Peter Albinsson att Helena leder vid radion men jag utgick från att han skämtade och värmde vidare. Nu skämtade han inte och det var en väldigt nervös Tina som sprang ut som tionde tjej i en stafett med 350 deltagande lag. Jag upprepade mitt mantra "trygg, lugn, stark" och försökte ge mig själv en känsla av kontroll. Det lyckades bra, för jag sprang i princip ett prickfritt lopp då jag vågade sanna upp när tjejerna jag sprang med tog andra vägval eller inte hade min gaffling. Det var en riktigt skön känsla att komma imål och känna att "jag kunde inte gjort det här bättre!" Det här loppet kommer verkligen vara ett guldkorn att suga länge på, och samtidigt en morot att komma igång med träningen ordentligt igen. För om det var något som jag hade önskat, så var det att jag kunde sprungit snabbare. Jag fick tillbaka vinnarkänslan kan man säga, och nästa gång vill jag kunna ge allt! Efter bra insatser av de andra i laget slutade vi på en 53e plats. Det var min lördag kan man säga.

På söndagen umgicks jag med Robert, vi lagade mat och åkte för att handla nytt headset till mig så att vi kan höra varandra nära vi skypar. Sen kom mina syskon med familj. Jag gillar min knäppa familj, och Robert också, och det är tur, för det blir ganska kaosartat när 8 vuxna och 2 barn ska äta, umgås och koordineras. Jag var tvungen att åka ganska tidigt för att ha möte med KOT.

Idag blev det en lugn morgon/förmiddag och sen var det dags att åka till Arlanda och ta flyget tillbaka. Jag var helt slut när jag kom hem till lägenheten, och nu har jag tagit en powernap och börjar vakna till igen. Som jag skrev i inledningen så var min helg fantastisk. Jag har träffat Robert och det har nog aldrig varit bättre mellan oss. Jag har orienterat och gjorde mitt bästa lopp på väldigt länge. Jag har träffat min familj, andra vänner och ätit massvis med god mat! Det är skönt att komma hem till Sverige ibland, men det känns bra att vara tillbaka i Berlin också.

Imorgon börjar vardagen igen!

Jag har ju skrivit och berättat om den första terminen (WS10/11 - vinterterminen) i Berlin. Så här tre veckor in på sommarterminen börjar det bli dags att tänka på hur jag vill att den här terminen (SS11 - sommarterminen) ska bli.

Jag vill:

• Prata mer och bli bättre på tyska
• Fortsätta att plugga flitigt och målmedvetet (jag är ju faktiskt här för att plugga också, inte bara dricka öl)
• Träna mer, springa mer orientering och börja crawla
• Fortsätta utveckla mig personligt, socialt, och mitt förhållande med Robert
• Knyta fler kontakter i Berlin
• Äta hälsosamt
• Planera min tillvaro så att det blir som jag vill ha det
• Hitta på fler roliga saker
• Njuta av tiden som jag har kvar

Jag tycker nog att den sista punkten är viktigast!

Jag tycker bilden säger det mesta... Tur att jag har en egen tomatpuré!

Om Anna, Sara, Petra eller EP (ja eller du Elin?!) läser det här inlägget så minns ni säkert vår resa till Gotland och hur man alltid visste om Elin hade tagit mjukost innan...

Annars skiljer det sig inte så mycket att bo med Elin istället för Stefi, men några skillnader jag lagt märke till är att: vi inte längre våttorkar varje vecka, det går åt mer teskedar, jag går upp först ibland på morgonen och det är mer hår i badrummet.

När jag laddade över simhallsbilderna, hittade jag även de här bilderna som jag tog i samband med tv-inspelningen som jag var på (läs mer om det i slutet av det här inlägget och om huvudpersonen här).

Vädret ser ut att vara jättedåligt på bilderna, men det var det inte. Visst, det var mulet, men med en disig känsla och solen orkade sig igenom.

Statyn till höger i bilden ska tydligen vara lite känd och kanske till och med en sevärdhet. Den heter tydligen Molecule Man. Vid den öde båten (utan brygga) så stannade två kanotister med hund(?!) en stund efter att jag tagit bilden.

Båten till vänster ser lite skruttig ut, men den fungerar som restaurang tror jag. Lägg märke till Fernsehturm, som man ser var man än är i Berlin (nästan).

På den här bilden skymmer båten i förra bilden inte längre Oberbaumbrücke, som är en gammal känd bro i Berlin. Den trafikeras av bilar, U-Bahn, cyklister och fotgängare i två nivåer.

Woho! Det är tiomila och jag är taggad att springa! Vi har inte lika bra lag som förra året, men det gör inte så mycket tycker jag. Att springa stafett är jätteroligt ändå! Och viktigast är att laget gör en bra insats, att man peppar varandra och att man kämpar för laget. Så för mig är det viktigt att vi springer bra utifrån förutsättningarna, att laget presterar, än att själva resultatet blir bra.

Jag hoppas kunna göra en bra insats på sträcka 2, 5.5 km gafflat. Helena Karlsson springer första, så jag kommer antagligen gå ut snart efter tätlagen. Alltid skönt att ligga i draget! Det ska bli spännande att se hur väl jag lyckats konservera formen under min tid i Berlin. Jag har inte tränat så som jag brukar och någon orienteringsträning har det inte blivit överhuvudtaget, men jag räknar med att min erfarenhet och rutin fixar den biten åt mig!

När jag väl är hemma ska jag dessutom passa på att träffa min familj, Robert och ha styrelsemöte med KOT. Hör av dig om du har lust att ses!

Jag berättade ju i ett tidigare inlägg om hur gamla och slitna lokalerna är där jag simmar på onsdagar. Jag försöker lära mig crawl men det går sådär... Här kommer några oskarpa bilder som jag tog i dåligt ljus/motljus med min mobilkamera. Jag vågade mig inte in till bassängen när jag hade bytt om och så, men det är inte mycket bättre där...

Mysiga lokaler va? Blir man inte sugen på att träna? Nja, sådär...