En sak som jag reagerade på som ny utbytesstudent i Berlin var att jag kände mig så duktig och ambitiös! Jag vet inte om det beror på kulturella skillnader eller om det bara är de utbytesstudenter som åker för att festa som kommer till Berlin, men det kändes som att jag hade högre krav på mig själv. Det har även slagit mig hur omogna de flesta är. Jag vet inte om det är för att de kommer från andra länder så att stilen är lite annorlunda eller om de verkligen är barnsligare.

Hemma i Sverige är jag mycket hårdare mot mig själv. Då jämför jag mig med klassens straight-A och känner mig dålig för att jag "bara" snittar B utan att tänka på att de kanske inte har lika mycket fritidsaktiviteter som jag. Jag jämför mig med klubbens bästa orienterare och känner mig dålig för att jag inte springer lite snabbt utan att tänka på att de kanske inte pluggar lika mycker som mig. Och så vidare. Det finns alltid någon som är bättre på någonting.

Så därför har det varit skönt att det inte direkt är superambitiösa toppstudenter med aktiv fritid som är på utbyte i Berlin. Det är inte helt fel att för en gångs skulle få vara den som är bra, eller ja, de kanske inte tycker det om mig, men jag känner mig bra :D

Och det är något som jag ska ta med mig från det här utbytesåret; att jag är bra! Men kanske framför allt att jag inte ska jämföra mig med andra, utan bara mig själv, även om det är svårt...