Ovissheten är värst. Att vänta sig det värsta, samtidigt som hoppet finns att allt ska bli bra. Att sedan få dåliga besked är lite som ett slag i ansiktet. Den nya situationen måste accepteras. Det måste sörjas. Men nu finns det nåt att jobba med, nåt  att förändra. Världen stannar inte. Livet rusar på som vanligt. Ingenting blir bättre av att tycka synd om sig själv. Men det är jobbigt, och jag kämpar.